Särskrivningar - svensklärare, småkakor och små kakor
Kampen mot särskrivningar är som regel svensklärarnas tyngsta kamp men de låter sig icke besegras. De kämpar och sliter för att deras elever ska särskriva mindre. Vilket blir resultatet? Det särskrivs precis lika mycket före som efter en "genomgång" i ämnet. Åtminstone känns det så.
Jag gjorde förvisso en studie för sisådär ett år sedan som (under förutsättning att man kan acceptera tesen "den som särskriver mycket upptäcker få särskrivningar som andra gjort") visade att särskrivningar inte ökar i frekvens. Men det är alltjämt ett mycket vanligt normbrott (det vanligaste enligt några undersökningar).
Till och med språkliberaler som Fredrik Lindström och jag själv förfasas över särskrivningar och dess hemska utbredning! Betydelsenyansernas utrotning är en viktig anledning till att jag låter mig förfasas. Lindtröms exempel är slående: Jämför betydelserna hos små kakor och småkakor. Nyansskillnad? Definitivt. Den försvinner om vi hejdlöst släpper särskrivningarna fria och gör dem till norm och det vore ju synd. Eller hur?
Så därför bjuder jag nu på ytterligare en fantastisk särskrivning från offentligheten.
En kortläsare från en av världens största klädkedjor. Kanske vill de särskriva för att understryka sin internationella utbredning.
Som min gamla körledare brukade säga:
Tjing-tjong!
/Aaron
Engelskan tar över. :S
Jag menade egentligen inte så mycket med det där. Anglifieringen har troligen mycket lite med särskrivningsfrekvens att göra. Den mest troliga orsaken till att särskrivningarna verkar bli fler är att de syns mer eftersom antalet människor med låg textvana som har tillgång till att synas i skrivna sammanhang ökar dramatiskt i informationssamhället.
/Aaron
Ja, det är för sorgligt.
Tidigare hade jag en enorm aversion mot särskrivningar, nu skrattar jag mest och konstaterar att intet nytt...
