Sevärdigheter

Idag kom kollegan in i arbetsrummet suckandes och stönandes. Anledningen var att en elev hade talat om "sevärdigheter" i Frankrike (eller vilket land det nu var) vilket föranledde kollegan att göra en mindre, låt vara ovetenskaplig, undersökning bland eleverna som visade att merparten av dessa trodde ("tyckte" vore kanske mer rätt egentligen) att det faktiskt heter "sevärdighet".

Jag företog en egen undersökning som bestod i att googla (Google är faktiskt ett verktyg som används av språknissar i ganska stor utsträckning när en förekomst ska kartläggas på ett snabbt och enkelt sätt.) sevärdighet och sevärdhet. Resultatet talar sitt tydliga språk; sökordet "sevärdhet" gav ca 261 000 träffar och "sevärdighet" ca1 140. Alltså kan vi säga att "sevärdighet" inte är helt ovanligt i skriven form (det borde förekomma ännu mer frekvent i talspråk men det kan varken jag eller någon annan belägga) men det går icke ens att tala om normförändring! Det är ju bra att varken kollegan eller någon annan behöver förfasas (än) men samtidigt är det lite synd. Jag tycker att ordet "sevärdighet" faktiskt ligger ganska skönt på tungan. Smaka på det: sevärdighet... Mysigt, inte sant?

Så till dagens särskrivning som idag är hämtad från en annan av landets högskolor. Mycket nöje!

image16

Versalen i "Studenter" är upprörande. Det är inte logiskt försvarbart att rasa mot denna versal eftersom den varken försvårar eller försämrar kommunikationen eller språket, men fanns det logiska förklaringar till allting behövde vi inte religionen. Versalen är onödig och upprörande likförbannat.  

Nog nu. Gokväll.

/Aaron


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Åsa

Usch. Definitivt smakat färdigt på sevärdigheter... Hugaligen. Lika illa som det versala s:et.

Sevärdigheter kan näst intill jämföras när en mycket dryg bekant, som tror han är något (icke ödmjuk, icke sympatisk och rent allmänt icke trevlig människa), skulle göra nåt av sina många högtravande uttalanden:
-- Hör här, mina kära vänner, jag har en riktigt lysande ankedot jag bara måste få dryfta!
Med uttalet anke-dott. Ryser.
:-)

(Icke är också ett ord som kan diskuteras...)

2008-04-18 @ 19:08:23
URL: http://vindvirvel.blogg.se
Postat av: Aaron

Att du vänder dig emot ankedoter och sevärdigheter kan jag förstå och i viss mån acceptera. Men den härligt arkaiserande negationen "icke" är mycket trevlig och bör ej yttras ett ont ord om.

Egentligen är det väl inte så hemskt att "dryfta anekdoter" om man bara vet vem man använder det inför, hur man bör använda det, vad det betyder etc.

det kan inte vara så hemskt att försöka vara lite översittare ibland. Eller?

2008-04-20 @ 00:11:29
URL: http://aaronkorrektur.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0