Aaron korrektur

Idag hade vi första spelningen med ukuleleorkestern!

Tjo!

---

Läs även andra bloggares åsikter om ukulele, orkester

---

Läs även andra bloggares åsikter om särskrivning, svenska, språk, städprotokoll

Idag är det exakt tre månader sedan jag sist skrev ett inlägg. Då hade jag påsklov och nu är sommarlovet snart slut. Mitt sommarlov har jag helt ägnat åt att göra så lite som möjligt och extrajobba på en av spritförsäljningsmonopolets butiker.

Om jag nu har några läsare kvar, vad tycker ni om monopolet? Är det en bra idé? Minskar konsumtionen? Sjunker sjukvårdskostnaderna (av att systembolaget har monopol på att kränga grejorna)? Är systembolaget bättre på att hålla spriten borta från barns- och ungas munnar? Vad tror ni? BEHÖVS SYSTEMET?

Och på dagens tema kör jag en dagens särskrivning i repris (hur fånigt är det egentligen att kalla det "dagens särskrivning" när man uppdaterar en gång i kvartalet?):

SYSTEM BOLAGET

Varför versaler och varför utan bindestreck? Twie! som di sier i Blajkinge.

/Aaron

P.S. Varför envisas jag med mitt pseudonym när alla som läser den här bloggen vet vad jag egentligen heter, vem jag är och vad jag har för skostorlek? D.S.

---

Läs även andra bloggares åsikter om språk, svenska, systembolaget, monopol, twie, pseudonym, särskrivning, kvartal

Kära läsare!

I förra inlägget begärde jag många kommentarer om huruvida uppdateringskoncept 1 eller 2 ska anammas. Nu ca 20 timmar senare har jag fått en. "Många" är relativt, mina vänner ... många är relativt.

Jag har givit möjlighet till läsardemokrati men nu får ni då ta att det hädanefter råder diktatur på den här bloggen.

//Aaron Kohen (Bela Kun)

Nu har jag lov igen vilket ju är otroligt skönt! Som vanligt när jag har lov tänkte jag uppdatera. Den vakne läsaren har noterat att jag inte uppdaterar särskilt ofta och jag har av den anledningen börjat fundera på hur man kan göra det här med uppdateringar av bloggen mindre tids- och arbetskrävande och kommit fram till två förslag. Jag vill ha kommentarer om vilket ni läsare skulle föredra. Alternativen är som följer:

1. Jag bestämmer mig för att detta är en lovblogg. Varje gång jag har en lite längre ledighet tar jag mig tid att sklriva några rader, eller mer än några. Kanske kunde jag t.o.m. gå tillbaka till att leta särskrivningar och låta lovets särskrivning ersätta dagens särskrivning. Det skulle göra att det blev ännu mindre aktivitet här på Aaron korrektur men det skulle bli mer hanterbart för en stackars utarbetad lärarsjäl (Tycker jag synd om mig själv, eller vad tror ni?)  och jag tror att det skulle höja kvaliteten på de inlägg som faktiskt skrivs.
2. Jag försöker att någon gång per vecka skriva ett lite halvroligt hundraordsinlägg om något jag snubblat över i vardagen. Idén kommer från tiden då jag arbetade på Ystads allehanda och skrev ett antal hundrordsspalter av den karaktären. Här kommer så ett smakprov för att mina bedömare ska kunna avgöra. Jag ber om ursäkt i förväg för att smakprovet kanske inte är så underfundigt som jag trodde när jag skrev det men det har sin förklaring. Jag var helt enkelt ung och dum.

"Varje gång jag tvättat och ska sortera mina strumpor upptäcker jag att ytterligare tre strumpor förlorat sina likar. Alla har väl någon gång frågat sig var alla uddastrumpors kompanjoner finns.
   Hemma hos oss har luckan till batterifacket på fjärrkontrollen spårlöst försvunnit. De flesta hushåll som har en tv med fjärrkontroll saknar denna lucka.
   Men jag har slutat skylla på hunden och strumpmonstret i tvättmaskinen. Sakerna har bara emigrerat till "De försvunna sakernas land". 

Många kommentarer nu!

//Aaron

---

Läs även andra bloggares åsikter om uppdateringar, lov, ystads allehanda, underfundig

En del säger att träning frigör endorfiner - nåt hormon eller annat tjafs som får oss människor att känna välbefinnande. Det är det som gör att det är möjligt att bli beroende av fysisk träning. Det sägs kunna gå så långt att man känner ett sting av lycka bara man passerar löpskorna i hallen.

Mot bakgrund av detta har jag försökt bli träningsberoende och lägger numera en del tid på att träna några gånger varje vecka, ibland fler än några. Jag känner fortfarande bara avsky när jag ser de äckliga svettluktande dojorna när jag passerar dem. Hur lång tid tar det innan man börjar längta efter en löprunda? Hur många gånger måste man motionera innan det blir enkelt? 10? 100? 1000? Springer gör jag bara BARA för att känna mig duktig efteråt (manligt sätt att uttrycka det, eller hur?) - för det gör man. Men innan och under löprundan är det en i det närmaste outhärdlig tortyr.
Jag förstår den som sade det som finns citerat på en kylskåpsmagnet som vi fick i julklapp förra året. "Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken."  Jag tvingar mig varje gång!

/Aaron

---

Läs även andra bloggares åsikter om motion, jogga, löpa, springa, endorfiner, träning, beroende, tortyr

Tydligen har jag en liten men trogen skara fans. Hon har nu börjat kräva en uppdatering och eftersom man vill vara sina fans till lags kommer här en kort resumé av dagens förehavanden. Vaknade 9.00. Stängde väckarklockan och vaknade igen 11.30. Åt en rejäl helgfrukost för att sedan dona lite framför datorn. Funderade på att jobba några timmar men tänkte "senare". Sprang några kilometer. Blev dödstrött, stretchade och duschade. Pratade i telefon med familj av olika slag i någon halvtimme. Satte mig vid datorn.Fortsatte att skjuta jobbandet framför mig och läste i stället lite bloggar. Spelade en backgammonturnering. Åkte ut på 44:e plats. Skriver detta inlägg 17.05. En hyfsat slö lördag alltså.

Hittar ingen/orkar inte leta efter en passande bild så det får bli en opassande.
 Läs även andra bloggares åsikter om speedos, uppdatering, fans, dagbok, lördag, slö, jogga, blogga, jobba

Lånat av Håkan!

---

Läs även andra bloggares åsikter om idiot, kul, håkan

---

Läs även andra bloggares åsikter om semester

Svar till Ailas kommentar.

Nä, resurserna är ett problem men när man som nu diskuterar principer brukar jag förställa mig att obegränsade resurser finns att tillgå.

Självklart ska merparten av all undervisning ske på svenska. Vi är ju i Sverige och de flesta elever har svenska som modersmål. Det måste också vara målet att till Sverige anlända flyktingar och andra invandrare lär sig en så bra svenska så att de kan ta del av undervisningen på svenska fullt ut. Det vi diskuterar (och det som folkpartiet har skumma åsikter om) är, som jag förstår det, vägen dit.

I de mest lyckade exemplen har modersmålet, svenska som andraspråk och de övriga ämnena (ma, so, no, osv.) "hjälpts åt" genom att undervisningen sker på svenska med stöd av en modersmålslärare i arabiska, finska, swahili eller vilket nu modersmålet kan tänkas vara. Det har visat sig gynna utvecklingen av
1. ämneskunskaperna
2. kognitionen
3. svenskan
4. modersmålet

Och således verkar det ju vara den smidigaste vägen till målet nämligen att eleven nått så lång i sin svenskutveckling att hen på ett fullgott sätt kan delta i samhällslivet (läs: skolundervisningen) på svenska.

Till sist, är jag tvceksam till ditt påstående "faktum är att många invandrarungdomar är dåliga på svenska språket". Vad grundar du detta på? Egna erfarenheter? Vilka invandrarungdomar syftar du till? Är de likadana allihop? Har de varit här lika länge och hur länge är det i så fall? Har de samma språkförmåga, sociala kapital, ekonimiska möjligheter och etnicitet? Gruppen "invandrarungdomar" är en mycket mångfacetterad skara. Och så vill jag höja ett varningens finger för att sätta likhetstecken mellan brytning och dålig svenska. Har man ett annat modersmål är det ytterst besvärligt att göra sig kvitt brytning (uttal endast) på det nya språket.


Aaron  

---

Läs även andra bloggares åsikter om andraspråk, SVA, svenska 2, folkpartiet, aila, skolpolitik