Till Aila 2
Nä, resurserna är ett problem men när man som nu diskuterar principer brukar jag förställa mig att obegränsade resurser finns att tillgå.
Självklart ska merparten av all undervisning ske på svenska. Vi är ju i Sverige och de flesta elever har svenska som modersmål. Det måste också vara målet att till Sverige anlända flyktingar och andra invandrare lär sig en så bra svenska så att de kan ta del av undervisningen på svenska fullt ut. Det vi diskuterar (och det som folkpartiet har skumma åsikter om) är, som jag förstår det, vägen dit.
I de mest lyckade exemplen har modersmålet, svenska som andraspråk och de övriga ämnena (ma, so, no, osv.) "hjälpts åt" genom att undervisningen sker på svenska med stöd av en modersmålslärare i arabiska, finska, swahili eller vilket nu modersmålet kan tänkas vara. Det har visat sig gynna utvecklingen av
1. ämneskunskaperna
2. kognitionen
3. svenskan
4. modersmålet
Och således verkar det ju vara den smidigaste vägen till målet nämligen att eleven nått så lång i sin svenskutveckling att hen på ett fullgott sätt kan delta i samhällslivet (läs: skolundervisningen) på svenska.
Till sist, är jag tvceksam till ditt påstående "faktum är att många invandrarungdomar är dåliga på svenska språket". Vad grundar du detta på? Egna erfarenheter? Vilka invandrarungdomar syftar du till? Är de likadana allihop? Har de varit här lika länge och hur länge är det i så fall? Har de samma språkförmåga, sociala kapital, ekonimiska möjligheter och etnicitet? Gruppen "invandrarungdomar" är en mycket mångfacetterad skara. Och så vill jag höja ett varningens finger för att sätta likhetstecken mellan brytning och dålig svenska. Har man ett annat modersmål är det ytterst besvärligt att göra sig kvitt brytning (uttal endast) på det nya språket.
Aaron
Läs även andra bloggares åsikter om andraspråk, SVA, svenska 2, folkpartiet, aila, skolpolitik
Våran egen drottning är väl ett exempel på att brytning är svårt att bli av med. Den enda personliga erfarenhet jag har om invandrarungdomar och språk är två bröder som kom till sverigen, jag tror den yngsta var kring tio år och den andra ett par år äldre. Den äldre talar klockren svenska och den yngre förstår man knappt så det verkar inte heller bero på åldern när barnet kommer utan på förutsättningarna att lära sig ett nytt språk. Jag tror fortfarande att ju mer dom blir exponerade för det nya språket desto fortare går det att lära sig det. Men som sagt så är det nog så att ju äldre barnet är när det kommer ju längre preparationstid behövs. Pojkarna jag pratar om ovan hade samma förutsättningar men inte samma resultat så där beror det nog på att musikaliteten för språk var olika.
